Detta är ett svar på en debattartikel som publicerats i JP.
I Staffan Eklöfs (SD) och Ida Kors (SD) debattartikel i JP den 17 januari skriver Sverigedemokraterna att farhågorna för att införa säkerhetszoner är överdrivna och att riskerna inte står i proportion till de potentiella vinsterna. ”Möjligheten att rädda ett barn från att rekryteras in i kriminella nätverk väger tyngre än risken för att ett barn kan komma att uppleva misstro.”
SD menar också att det är politikerna som har matat utlandsfödda med att de är diskriminerade. Man tar upp ett exempel från Erikshjälpen Framtidsverkstad där ungdomar upplever att alla tycker illa om människor som bor i förorterna.
Så är det givetvis inte, men ungdomars upplevelse kan vi inte ifrågasätta. Att de som utsätts för misstänkliggörande och visiteras upplever en misstro och minskad tillit till polis och samhälle är ingen risk utan redan verklighet. Flera studier visar att diskriminering, stigmatisering och rasism är ett faktum i vårt samhälle, faktorer som också djupt oroar FN:s barnrättskommitté.
Erikshjälpen Framtidsverkstad möter barn, unga och föräldrar i flera av Sveriges underprivilegierade områden. Vi lyssnar och synliggör deras röster och vill vara en länk till det offentliga samhället, som många saknar tillit till. Ofta möter vi barn och unga som tappat tron på sig själva och sina möjligheter.
Våld och kriminalitet måste stoppas samtidigt som vi behöver bygga upp tilliten till vårt samhälle. Då räcker inte tuffare tag. Barn är både offer och förövare menar Polischef Karin Götblad i sitt Vinterprat och beskriver hur barn hamnar i en rävsax som man inte kan ta sig ur. Hon hänvisar också till att samverkan mellan myndigheter och ett inkluderat civilsamhälle är nödvändigt. Samhället behöver bli bättre på att förstå ungas utsatthet.
Barnkonventionen är tydlig: Alla barn har samma rättigheter, oavsett vart du bor. Så är inte fallet idag och Sverige fick senast förra året kritik från FN:s barnrättskommitté om att få bort skillnader och diskriminering på grund av bostadsort.
Erikshjälpen Framtidsverkstad vill bidra till att varje människas potential tas tillvara. Detta genom att stödja barn, unga och föräldrar att vara förändringsaktörer, både i sitt liv och i sitt område.
Det bidrar också till att bryta utanförskapet som annars riskerar att gå i arv. Det handlar inte om att klä kapabla människor i ”offerkofta”, utan att uppmuntra och stötta dem i att tro på sina förmågor för att kunna påverka sin framtid.
Så här säger en 15-årig deltagare i en av Erikshjälpens Framtidsverkstäder:
”Innan var det ingen som brydde sig om oss eller vår framtid, inte ens vi själva. Med Framtidsverkstaden förändrar vi inte bara synen på vårt område, vi förändrar oss också som människor.”
Människor får inte vara så lättkränkta, säger Staffan Eklöf och Ida Kors. Men att uppleva sig kränkt är en personlig upplevelse och det är inget som någon annan kan avgöra om man är. Känslan kan bara förändras genom positiva upplevelser och erfarenheter.
Särskilda säkerhetszoner är en kortsiktig insats som riskerar att bli kontraproduktiv och förstärka redan negativa cirklar. Förstärka den bild som många redan har av de här områdena, men också hur barnen som bor där ser på sig själva. Det är ingen tvekan om att alla former av kriminalitet och våld måste bekämpas och brottslingar lagföras, men då ska alla vara lika inför lagen oberoende av vilken adress man har. Vi får inte glömma att de flesta som bor i underprivilegierade områden är vanliga människor, som vill leva och ha ett bra liv med jobb, bostad och familj.
Författare:
Daniel Grahn, Generalsekreterare Erikshjälpen.
Birgitta Johansson, Sverigechef Erikshjälpen.
Publicerad: 29 januari 2024