I år fyller barnkonventionen 35 år. Ända sedan konventionen antogs av FN den 20 november 1989 har den varit en global symbol för skydd och främjande av barns rättigheter. Sverige gjorde dessutom för snart fyra år sedan barnkonventionen till lag, men fortfarande behöver vi ställa oss frågan: Hur långt har vi kommit när det gäller att säkerställa barns rättigheter, i praktiken?

Klyftorna mellan våra bostadsområden växer i allt snabbare takt, en utveckling som tydligt återspeglas i ungas skolresultat, ekonomiska förutsättningar och välmående. De socioekonomiska skillnaderna syns inte bara på individnivå, utan ger hela bostadsområden negativa stämplar. Ungas förutsättningar att lyckas hänger i hög grad samman med var i landet man växer upp.

Vi kan inte längre blunda för den negativa spiralen. Ojämlikheterna i barns förutsättningar måste tas på allvar. Alla unga, oavsett var de växer upp, har rätt till en likvärdig chans till utbildning och ett gott liv. Nu krävs politiska åtgärder för att bromsa utvecklingen.

Sverige, och andra länder som har ratificerat barnkonventionen, granskas vart femte år av FN:s barnrättskommitté. En kontroll av hur man som land lever upp till att tillgodose barns rättigheter. I sin senaste granskning gav FN:s barnrättskommitté Sverige flera anmärkningar. Bland annat att många barn inte upplever att deras röster blir hörda och att svenska myndigheter inte tar barns åsikter på allvar.

En central aspekt av barnkonventionen är just barns rätt att bli lyssnade på och att deras åsikter ska beaktas i beslut som rör dem. Sverige har gjort flera framsteg när det gäller att involvera barn. Barn och unga har i dag rätt att uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem i både familje- och rättsliga sammanhang.

Men det finns fortfarande stora brister i hur barns åsikter beaktas i praktiken, särskilt i situationer som rör migrationsfrågor och socialtjänstens arbete. Det händer att barns röster inte väger lika tungt, vilket leder till att deras perspektiv förbises i beslutsprocesser. Det är ett demokratiskt problem och en förlust för hela samhället. Barns åsikter och erfarenheter bidrar till bättre beslut och lösningar, för oss alla.

Vi hör politiker prata om hur de vill inkludera unga i samhällsutvecklingen, men det krävs mer än att bara ge ungdomar en formell plats vid bordet; vi måste också ge dem verktyg och stöd för att kunna delta.

Många av ungdomarna Erikshjälpen möter i sitt arbete med människor i underprivilegierade bostadsområden känner sig som främlingar i sitt eget land. Ingen bryr sig om vad de tycker. Vi menar att detta kan motverkas genom att alla barn får förutsättningar att delta i samhället, särskilt när det gäller frågor som rör dem. Att barn och unga själva får äga sina frågor, plattformar och mötesplatser.

Barn och föräldrar behöver få hjälp att tillvara den potential som finns och skapa förutsättningar att utveckla både sig själv och sitt område.

Genom dessa åtgärder skulle det kunna bli en verklighet:

• Delaktighet och Inflytande: Barn och unga ska få förutsättningar och möjlighet till plattformar för att ges inflytande och vara delaktiga på riktigt. Kommuner och statliga myndigheter behöver etablera tydliga strukturer för frågor som påverkar unga.
• Utbildning: Politiker och tjänstepersoner ska erbjudas utbildning om barns rättigheter och särskilt barns rätt till delaktighet och hur de kan främja barns inflytande på ett meningsfullt sätt.
• Barnkonsekvensanalyser: Barnkonsekvensanalyser ska vara en obligatorisk del av beslutsfattande processer, för att säkerställa att barns intressen och rättigheter tas i beaktande.

FN:s barnkonvention är tydlig. Alla barn, utan undantag, ska få sina rättigheter tillgodosedda. Det innebär rätten till utbildning, hälsa, skäliga levnadsvillkor, skydd mot våld och att få växa upp under förhållanden som ger möjlighet att utvecklas och nå sin fulla potential.

Så nu när barnkonventionen fyller 35 år, låt oss se till att barns rättigheter inte bara blir något som är skrivet på ett papper utan att det implementeras och gäller för alla barn oavsett var de växer upp i Sverige. Vackra ord och löften räcker inte längre – våra ungdomar förtjänar verkligt inflytande och delaktighet.

Nu vill vi vill se konkreta åtgärder från ansvariga politiker och tjänstemän: Ge unga makt att påverka de beslut som formar deras framtid. Vi vill se det nu! Sverige kan inte förlora ytterligare en generation i utanförskap. Låt oss tillsammans skapa ett inkluderande samhälle där ungdomars röster inte bara blir hörda, utan också tas på allvar.

Författare: 

Mattias Ingeson, Generalsekreterare Erikshjälpen.

Birgitta Johansson, Sverigechef Erikshjälpen.

Vi är representanter för 14 organisationer som på olika sätt arbetar för barns rättigheter globalt. I samband med starten för kampanjen Världens Barn väljer vi nu att gå samman för att säga att det är dags att ta barnens situation på allvar, om vi vill att nästa generation ska ha möjligheten att leva i en trygg och hållbar värld. När röster höjs om att vi inte hör ihop, att vi inte ska hjälpas åt – då behövs motkrafter som säger annorlunda. Alla vi och alla ni tiotusentals människor i Sverige som engagerar er i Världens Barn och för barns rättigheter – vi är en sådan motkraft tillsammans. För att vända den negativa utvecklingen behöver vi stärka samarbetet mellan aktörer inom Sverige – och mellan det svenska civilsamhället och civilsamhället i andra länder – inte försvaga det. Ungas röster behöver tas på allvar och vi måste framför allt våga investera i insatser som gynnar barns rättigheter globalt.

Precis som FN:s generalsekreterare António Guterres själv skriver, är årets FN-rapport över de globala målen en dyster läsning. För fler än en tredjedel av målen har utvecklingen stagnerat eller till och med gått bakåt. Under 2020 ökade den extrema fattigdomen för första gången på flera decennier och återhämtningen har varit tuff, särskilt för låginkomstländer. Efterdyningar av pandemin i kombination med väpnade konflikter och ökade matpriser har lett till att hundratals miljoner människor inte hade möjlighet att äta sig mätta under 2023. Samtidigt uppmättes förra året den varmaste temperaturen hittills på jorden och katastrofer till följd av klimatet påverkar människors möjlighet att bo, arbeta och leva. Därutöver har krig och väpnade konflikter skapat en situation där fler människor än någonsin tidigare tvingats fly sina hem. Det är ett oroväckande världsläge, och i den här situationen – liksom alltid – är det barnen som drabbas hårdast.

148 miljoner barn i världen under fem år saknar tillräckligt med mat för att växa och utvecklas enligt FN. Om utvecklingen fortsätter kommer vart femte barn att lida av hämmad tillväxt år 2030. Därutöver är det bara tre av fyra barn som har tillgång till drickbart vatten och så många som 1 000 barn under fem år dör varje dag på grund av bristande tillgång till rent vatten, hygien och sanitet, enligt Unicef.

Totalt 250 miljoner barn mellan sex och 18 år har inte tillgång till utbildning. En siffra som, enligt Unesco, har ökat med sex miljoner bara sedan år 2021. Fattigdom är den främsta orsaken men även politisk instabilitet, väpnade konflikter och naturkatastrofer utgör hinder. Barn som inte går i skolan tvingas ofta arbeta och löper större risk att utsättas för sexuella övergrepp och barnäktenskap. Därutöver har de svårare att få arbete och har oftare problem med hälsan som vuxna.

Vart femte barn växer idag upp i områden där det pågår väpnade konflikter. Enligt en FN-rapport från i juni i år har våldet mot barn i konfliktsituationer ökat på ett alarmerande sätt. Barn rekryteras i allt större utsträckning i krig, attackeras i sina hem och kidnappas när de är på väg till skolan. Under 2023 dödades motsvarande 15 barn per dag i väpnade konflikter. Bara i Gaza har 14 000 barn dödats sedan kriget bröt ut, enligt Unicef.

Idag är det på dagen 100 år sedan den första versionen av Barnkonventionen antogs, och vi ser att den sammantagna bilden av barns situation globalt är extremt nedslående. Men vi vet att det finns möjlighet att förändra den. Vi är 14 organisationer med lång erfarenhet och bred kompetens inom frågor som rör global utveckling och barns rättigheter. Varje dag arbetar vi och våra samarbetspartners med att skydda, stärka och utveckla barn och deras rättigheter runt om i världen. Det här är våra gemensamma förslag på hur vi tillsammans kan se till att stärka barns rättigheter:

• Lyssna på barn och unga och deras krav. Var med och se till att unga har möjlighet att tycka till om beslut som påverkar deras liv och framtid.
• Höj rösten för att krigförande länder ska respektera folkrättens skydd av civila – det finns inga ursäkter för att barn blir måltavlor för kulor och bomber.
• Stärk samarbetet mellan aktörer inom Sverige och mellan civilsamhället här och civilsamhället i andra länder.
• Bidra till insatser som stärker barns rätt till hälsa, skola och trygghet i världen. Det är en förutsättning för trygga och stabila samhällen.

– Som barnrättsorganisation är Erikshjälpen djupt oroad över de beslut som nu fattas för biståndspolitiken, säger Mattias Ingeson, generalsekreterare för Erikshjälpen. Regeringen backar återigen från sitt globala ansvar. Att ytterligare sänka biståndet innebär att Sverige med största sannolikhet inte kommer att kunna uppfylla sina internationella åtaganden. Endast en liten del av de globala målen förväntas uppnås till 2030.

Nedskärningarna syns på område efter område. Klimat, fredsarbete, bistånd, jämställdhet, handel och inte minst att våga ställa krav på företag att ta ansvar för mänskliga rättigheter. Det är nu viktigare än någonsin att Erikshjälpen fortsätter att verka i de hårt drabbade länder som regeringen väljer att lämna åt sitt öde.

Nytt regeringsbeslut för Sida-stöd

Samma vecka som höstbudgeten presenterades fattade regeringen också beslut om en ny strategi för stöd till det civila samhället (CIVSAM-strategin). Strategin gäller mellan 2025-2029 och det är genom denna som Erikshjälpen och andra civilsamhällesorganisationer får stöd till sina verksamheter.

Erikshjälpen är försiktigt positiv till den nya strategin. Även fortsättningsvis lyfter regeringen kvinnors och flickors rättigheter. Ett område som Erikshjälpen prioriterar i flera av sina insatser. Följande rader ger också hopp om framtiden:

”Det är genom att investera i den yngre generation som biståndet kan hjälpa till att lägga grunden till en mer långsiktig positiv förändring för välfärdsnivån i fattiga länder. Av dess skäl bör också uppmärksamhet ges till verksamhet som inkluderar barn, deras erfarenheter och livssituation.”

– Dörrarna för fortsatt stöd till Erikshjälpen står fortfarande öppna, säger Mattias Ingeson. Nu kan Sida fatta beslut om vilka som får vara med och söka pengar för nästa år och framåt. Vi hoppas på ett positivt besked inom några veckor.

I år fyller Barnkonventionen 35 år och sedan 2020 är den svensk lag. Det är hög tid att vi tar vårt ansvar och ger barn och unga inflytande på riktigt. För att tillgodose alla barns rättigheter och visa att vi tar Barnkonventionen på allvar räcker det inte att vi arbetar för barnen, vi måste arbeta tillsammans med dem.   

Årets rapport från Ungdomsbarometern visar att allt fler ungdomar känner att de har små eller inga möjligheter alls att påverka i samhället. Samtidigt minskar det politiska engagemanget bland unga och deras tilltro till politikernas förmåga att hantera samhällsutmaningarna.    

För fem år sedan startade Erikshjälpen sin första ”Erikshjälpen Framtidsverkstad”. Vi arbetar idag i sex bostadsområden och engagerar barn, unga och föräldrar för att utjämna ojämlika uppväxtvillkor.    

Under Almedalen fanns vi på plats på Barnrättstorget tillsammans med ungdomar från Erikshjälpen Framtidsverkstad i Gränby, Uppsala. I två seminarier belyste vi erfarenheter och lärdomar från våra första fem år. Tillsammans med politiker och andra samhällsaktörer pratade vi om hur det går att skapa förutsättningar för unga att få vara delaktiga i samhällsdebatten, men också om hur Erikshjälpen Framtidsverkstad uppmuntrar och värnar om den vilja som unga har att förändra samhället.   

Behovet av både akuta och långsiktiga lösningar för att utjämna uppväxtvillkoren och minska samhällsklyftorna är uppenbara. Inte minst för att hindra att fler ungdomar rekryteras till kriminella gäng. Regeringen har också kommit med flera åtgärdsplaner på området, både repressiva och förebyggande. Vi på Erikshjälpen är oroliga över att en del av de repressiva förslagen riskerar att minska förtroendet för både myndigheter och andra samhällsaktörer. Men även leda till ökad diskriminering och stigmatisering, något vi också lyfte vid våra seminarier i Almedalen.

Det handlar inte bara om våra ungdomars framtid, utan också om det liv de förtjänar att leva idag. Ett liv i ett demokratiskt och tryggt samhälle med jämlika förutsättningar där de kan känna framtidstro. Om det är något som Erikshjälpen Framtidsverkstad lärt sig under sina första år, så är det hur avgörande det är att barn och unga får vara med och identifiera lösningar för att möta samhällsutmaningarna. Detta gäller på alla områden som rör kriminalitet, ökande ojämlikhet, segregation, utanförskap och den ökade psykiska ohälsan vi ser i hela landet.

Segregationens konsekvenser framgår tydligt i rapporter och statistik. Åsikterna om orsaker och lösningar på problemen varierar. Men för oss som möter barnen varje dag är det självklart hur stark förändringskraften är när vi låter dem vara delaktiga.

Så låt oss lyssna på barnen och ge dem det inflytande de förtjänar. Det är inte bara en fråga om rättvisa, utan en nödvändighet för att vi tillsammans ska bryta den nedåtgående spiralen och skapa ett starkare och mer demokratiskt samhälle.

Författare: 

Mattias Ingeson 
Generalsekreterare, Erikshjälpen  

Birgitta Johansson 
Sverigeschef, Erikshjälpen 

Att Sverige ska föra en politik som bidrar till genomförandet av Agenda 2030 är beslutat både i Sveriges riksdag och av EU. Tillsammans har 22 organisationer från civilsamhället granskat regeringens arbete med de globala målen. Resultatet presenteras i medlemsplattformen Concord Sveriges “Barometer 2024”.

Inom 24 politikområden är det bara inom ett som regeringen tydligt bidragit positivt. På elva områden har de både bidragit till och motverkat en rättvis utveckling, eller inte gjort något alls. På tolv områden har de motverkat en rättvis och hållbar utveckling.

– Sverige ska vara en ledande nation när det gäller genomförande av en samstämmig politik. Att regeringens politik enbart bidrar positivt inom ett enda område måste ändras, annars finns det ingen möjlighet att uppfylla våra åtaganden, säger Anders Malmstigen, internationell chef för Erikshjälpen.

Nu skriver Concord tillsammans med Erikshjälpen och 34 andra organisationer i en debattartikel på altinget.se, att Sverige måste höja ambitionerna för att vi ska kunna uppnå de globala målen.

I Staffan Eklöfs (SD) och Ida Kors (SD) debattartikel i JP den 17 januari skriver Sverigedemokraterna att farhågorna för att införa säkerhetszoner är överdrivna och att riskerna inte står i proportion till de potentiella vinsterna. ”Möjligheten att rädda ett barn från att rekryteras in i kriminella nätverk väger tyngre än risken för att ett barn kan komma att uppleva misstro.”

SD menar också att det är politikerna som har matat utlandsfödda med att de är diskriminerade. Man tar upp ett exempel från Erikshjälpen Framtidsverkstad där ungdomar upplever att alla tycker illa om människor som bor i förorterna.

Så är det givetvis inte, men ungdomars upplevelse kan vi inte ifrågasätta. Att de som utsätts för misstänkliggörande och visiteras upplever en misstro och minskad tillit till polis och samhälle är ingen risk utan redan verklighet. Flera studier visar att diskriminering, stigmatisering och rasism är ett faktum i vårt samhälle, faktorer som också djupt oroar FN:s barnrättskommitté.

Länk till offentliga samhället

Erikshjälpen Framtidsverkstad möter barn, unga och föräldrar i flera av Sveriges underprivilegierade områden. Vi lyssnar och synliggör deras röster och vill vara en länk till det offentliga samhället, som många saknar tillit till. Ofta möter vi barn och unga som tappat tron på sig själva och sina möjligheter.

Våld och kriminalitet måste stoppas samtidigt som vi behöver bygga upp tilliten till vårt samhälle. Då räcker inte tuffare tag. Barn är både offer och förövare menar Polischef Karin Götblad i sitt Vinterprat och beskriver hur barn hamnar i en rävsax som man inte kan ta sig ur. Hon hänvisar också till att samverkan mellan myndigheter och ett inkluderat civilsamhälle är nödvändigt. Samhället behöver bli bättre på att förstå ungas utsatthet.

Samma rättigheter

Barnkonventionen är tydlig: Alla barn har samma rättigheter, oavsett vart du bor. Så är inte fallet idag och Sverige fick senast förra året kritik från FN:s barnrättskommitté om att få bort skillnader och diskriminering på grund av bostadsort.

Erikshjälpen Framtidsverkstad vill bidra till att varje människas potential tas tillvara. Detta genom att stödja barn, unga och föräldrar att vara förändringsaktörer, både i sitt liv och i sitt område.

Det bidrar också till att bryta utanförskapet som annars riskerar att gå i arv. Det handlar inte om att klä kapabla människor i ”offerkofta”, utan att uppmuntra och stötta dem i att tro på sina förmågor för att kunna påverka sin framtid.

Så här säger en 15-årig deltagare i en av Erikshjälpens Framtidsverkstäder:
”Innan var det ingen som brydde sig om oss eller vår framtid, inte ens vi själva. Med Framtidsverkstaden förändrar vi inte bara synen på vårt område, vi förändrar oss också som människor.”

Människor får inte vara så lättkränkta, säger Staffan Eklöf och Ida Kors. Men att uppleva sig kränkt är en personlig upplevelse och det är inget som någon annan kan avgöra om man är. Känslan kan bara förändras genom positiva upplevelser och erfarenheter.

Säkerhetszoner kontraproduktivt

Särskilda säkerhetszoner är en kortsiktig insats som riskerar att bli kontraproduktiv och förstärka redan negativa cirklar. Förstärka den bild som många redan har av de här områdena, men också hur barnen som bor där ser på sig själva. Det är ingen tvekan om att alla former av kriminalitet och våld måste bekämpas och brottslingar lagföras, men då ska alla vara lika inför lagen oberoende av vilken adress man har. Vi får inte glömma att de flesta som bor i underprivilegierade områden är vanliga människor, som vill leva och ha ett bra liv med jobb, bostad och familj.

Författare:

Daniel Grahn, Generalsekreterare Erikshjälpen.

Birgitta Johansson, Sverigechef Erikshjälpen.

– Situationen är olidlig, det är förfärligt att hoppet om fred och försoning i regionen kan ha grusats för flera generationer framåt, säger Daniel Grahn, generalsekreterare på Erikshjälpen.

I en konflikt är barn särskilt sårbara och krig är den yttersta kränkningen av barns rättigheter. Ändå blir det allt vanligare att skolor, sjukhus och bostadshus är mål för krigförande länder. En strategi som strider mot all humanitär rätt och mänsklig värdighet.

– Det finns inget så djävulskt som att angripa barn, att använda dem som sköldar eller vapen, säger Daniel Grahn.

Nyligen översteg antalet dödsfall 25 000 i Gaza. Drabbade är främst civila och en tredjedel är barn. De som överlever bomber och markstrider riskerar i stället att dö av sjukdom, svält och uttorkning, om inte humanitär hjälp når fram i tid.

Erikshjälpen har ingen egen personal på plats eller genomför något direkt arbete i regionen, men vi följer utvecklingen noga.

– Kriget som drabbar oskyldiga barn på båda sidor är fullständigt oförsvarligt. Vi fördömer varje enskilt övergrepp mot barn, oavsett vilken sida av gränsen det sker, säger Daniel Grahn.

Erikshjälpen uppmanar alla inblandade i konflikten att respektera internationell humanitär rätt och sätta barns rättigheter främst. I vår roll vädjar vi till Sveriges regering att göra allt som står i dess makt för att nå en bestående vapenvila.

Våldet mot barn i Gaza och Israel måste få ett slut!

Bilder med sjukvårdspersonal är från Individuell Människohjälps (IM) partnerorganisation Palestinian Medical Relief Society (PMRS).

Författare: Daniel Grahn