Ungdomarna känner att ingen bryr sig om vad de tycker

I år fyller barnkonventionen 35 år. Ända sedan konventionen antogs av FN den 20 november 1989 har den varit en global symbol för skydd och främjande av barns rättigheter. Sverige gjorde dessutom för snart fyra år sedan barnkonventionen till lag, men fortfarande behöver vi ställa oss frågan: Hur långt har vi kommit när det gäller att säkerställa barns rättigheter, i praktiken?

Klyftorna mellan våra bostadsområden växer i allt snabbare takt, en utveckling som tydligt återspeglas i ungas skolresultat, ekonomiska förutsättningar och välmående. De socioekonomiska skillnaderna syns inte bara på individnivå, utan ger hela bostadsområden negativa stämplar. Ungas förutsättningar att lyckas hänger i hög grad samman med var i landet man växer upp.

Vi kan inte längre blunda för den negativa spiralen. Ojämlikheterna i barns förutsättningar måste tas på allvar. Alla unga, oavsett var de växer upp, har rätt till en likvärdig chans till utbildning och ett gott liv. Nu krävs politiska åtgärder för att bromsa utvecklingen.

Sverige, och andra länder som har ratificerat barnkonventionen, granskas vart femte år av FN:s barnrättskommitté. En kontroll av hur man som land lever upp till att tillgodose barns rättigheter. I sin senaste granskning gav FN:s barnrättskommitté Sverige flera anmärkningar. Bland annat att många barn inte upplever att deras röster blir hörda och att svenska myndigheter inte tar barns åsikter på allvar.

En central aspekt av barnkonventionen är just barns rätt att bli lyssnade på och att deras åsikter ska beaktas i beslut som rör dem. Sverige har gjort flera framsteg när det gäller att involvera barn. Barn och unga har i dag rätt att uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem i både familje- och rättsliga sammanhang.

Men det finns fortfarande stora brister i hur barns åsikter beaktas i praktiken, särskilt i situationer som rör migrationsfrågor och socialtjänstens arbete. Det händer att barns röster inte väger lika tungt, vilket leder till att deras perspektiv förbises i beslutsprocesser. Det är ett demokratiskt problem och en förlust för hela samhället. Barns åsikter och erfarenheter bidrar till bättre beslut och lösningar, för oss alla.

Vi hör politiker prata om hur de vill inkludera unga i samhällsutvecklingen, men det krävs mer än att bara ge ungdomar en formell plats vid bordet; vi måste också ge dem verktyg och stöd för att kunna delta.

Många av ungdomarna Erikshjälpen möter i sitt arbete med människor i underprivilegierade bostadsområden känner sig som främlingar i sitt eget land. Ingen bryr sig om vad de tycker. Vi menar att detta kan motverkas genom att alla barn får förutsättningar att delta i samhället, särskilt när det gäller frågor som rör dem. Att barn och unga själva får äga sina frågor, plattformar och mötesplatser.

Barn och föräldrar behöver få hjälp att tillvara den potential som finns och skapa förutsättningar att utveckla både sig själv och sitt område.

Genom dessa åtgärder skulle det kunna bli en verklighet:

• Delaktighet och Inflytande: Barn och unga ska få förutsättningar och möjlighet till plattformar för att ges inflytande och vara delaktiga på riktigt. Kommuner och statliga myndigheter behöver etablera tydliga strukturer för frågor som påverkar unga.
• Utbildning: Politiker och tjänstepersoner ska erbjudas utbildning om barns rättigheter och särskilt barns rätt till delaktighet och hur de kan främja barns inflytande på ett meningsfullt sätt.
• Barnkonsekvensanalyser: Barnkonsekvensanalyser ska vara en obligatorisk del av beslutsfattande processer, för att säkerställa att barns intressen och rättigheter tas i beaktande.

FN:s barnkonvention är tydlig. Alla barn, utan undantag, ska få sina rättigheter tillgodosedda. Det innebär rätten till utbildning, hälsa, skäliga levnadsvillkor, skydd mot våld och att få växa upp under förhållanden som ger möjlighet att utvecklas och nå sin fulla potential.

Så nu när barnkonventionen fyller 35 år, låt oss se till att barns rättigheter inte bara blir något som är skrivet på ett papper utan att det implementeras och gäller för alla barn oavsett var de växer upp i Sverige. Vackra ord och löften räcker inte längre – våra ungdomar förtjänar verkligt inflytande och delaktighet.

Nu vill vi vill se konkreta åtgärder från ansvariga politiker och tjänstemän: Ge unga makt att påverka de beslut som formar deras framtid. Vi vill se det nu! Sverige kan inte förlora ytterligare en generation i utanförskap. Låt oss tillsammans skapa ett inkluderande samhälle där ungdomars röster inte bara blir hörda, utan också tas på allvar.

Författare: 

Mattias Ingeson, Generalsekreterare Erikshjälpen.

Birgitta Johansson, Sverigechef Erikshjälpen.