M’po har börjat drömma igen

– Mina föräldrar hade inte råd att betala för skolan.

Så börjar 16-åriga M’Po Amanvi sin berättelse. Hon sitter i skuggan under ett mangoträd och ammar sin sex månader gamla son Samuel. De bor i norra Benin, i en liten by mellan de större städerna Parakou och N’Dali. Här har husen samma cementfärgade ton som den torra marken och trots att det bara är tidig förmiddag står solen högt. M’Po berättar att hon var 13 år när hennes föräldrar inte längre hade råd med de 25 västafrikanska franc – cirka 40 öre – som skollunchen kostade varje dag.

– Jag var så ledsen när jag såg alla mina vänner gå till skolan varje dag. Då tyckte mamma det var bäst att jag gifte mig så jag kom i väg hemifrån. Men jag tyckte inte om det, jag ville fortsätta lära mig saker och hitta mina egna vägar.

I stället för att få gå till skolan med sina vänner giftes M’po bort med en man från en annan by.

Fattigdom är ofta orsaken

På landsbygden i Benin är det vanligt med arrangerade barnäktenskap, ibland byter även familjer döttrar med varandra. I de allra flesta fall är grundproblemet fattigdom – i samtliga fall innebär det att flickorna inte längre kan gå i skolan.

Exakt hur många flickor som drabbas är svårt att säga. Men bara i N’Dali och Pèrèrè – kommuner med runt 100 000 invånare – har Erikshjälpen sedan 2024 sett till att 300 barn fått chansen att återgå till sin utbildning igen.

En väg tillbaka till skolan

Genom en insats som vi kallar Kingdom of Apprentice får äldre barn utbilda sig till ett yrke och därefter testa på jobbet genom en lärlingsplats. För en flicka som blivit bortgift är detta avgörande, eftersom det bryter hennes beroende till mannen och ger flickan nödvändig ekonomisk frihet. För M’Po var det som att få livet tillbaka.

– Jag blev överlycklig när jag fick en andra chans i livet. Nu lär jag mig något som gör att jag kan tjäna pengar i framtiden.

“Jag har börjat drömma igen”

M’po har fått nytt hopp. Varje morgon går hon en kort promenad hemifrån till ett litet hus mittemot det stora mangoträdet. Vid ingången hänger en duk med solblekta bilder på hårmodeller och lösnaglar. Inne i salongen är det svalt och när dagens första kund dyker upp har M’Po redan hunnit städa.

Kanske, berättar hon, kan hon själv fixa hårförlängning på en kund. Men om det blir för svårt, sitter hon bredvid sin handledare för att lära sig hur man gör. På ryggen, insvept i en färgglad sjal, hänger lille Samuel med sprattlande ben längs mammas rygg.

– Utbildningen har gjort att jag nu ser fler möjligheter i livet. Framtiden känns öppen och jag har börjat drömma igen. Jag vill klara av att försörja min son så han kan göra sina egna val i livet.