”Vänta inte tills ni känner er kompetenta”

Torsdagen 19 november ordnade Erikshjälpen sin andra kafékväll. Cirka 40 personer samlades kring ämnet kontaktperson, kontaktfamilj och familjehem. Behovet av dessa olika stödformer i Sverige är akut.

Medverkande var Eva och Roland Nissfolk som har lång erfarenhet av olika uppdrag inom socialtjänsten och Maria Grahn som vuxit upp som biologiskt barn i en familj som varit familjehem. Marianne Hakegård och Agneta Malmström från rekryteringsgruppen inom socialtjänsten i Jönköpings kommun berättade om de olika uppdragen och tydliggjorde skillnaderna mellan dem.

Eva och Roland Nissfolk och Maria Grahn delade med sig av både glädjeämnen och sådant som varit jobbigt. Paret Nissfolk berättade att främsta orsaken till att de tagit sig an alla uppdrag är för att de vill vara en hjälpande hand i samhället och för att det ger så otroligt mycket tillbaka. De delade med sig av betydelsefulla råd och tips.
– Ett av våra främsta tips är att man bara ska vara som en vanlig familj, fast med extra tid för barnet som behöver stöd. Man ska inte försöka vara terapeuter, sa Roland Nissfolk.

Maria Grahn berättade att hennes uppväxt har gjort att hon själv i dag har fosterbarn hemma hos sig. Hon ser det som en fantastisk förmån att kunna få vara en extra förälder för ett barn eller tonåring som behöver stöd. Ett av hennes råd är att man ska låta de biologiska barnen vara äldst om man funderar på att bli familjehem.

Marianne Hakegård och Agneta Malmström informerade om de olika uppdragen som socialtjänsten erbjuder. På ett övergripande plan kan man säga att ett familjehem innebär att man vårdar och fostrar ett barn eller tonåring i föräldrarnas ställe, medan en kontaktfamilj innebär att man är ett extra stöd för ett barn eller en tonåring någon helg i månaden eller oftare. Att vara kontaktperson innebär att man träffar ett barn eller tonåring ungefär en gång i veckan för att exempelvis hjälpa till med aktiviteter och ge uppmuntran. Marianne Hakegård och Agneta Malmström berättade också att de flesta tonåringarna önskar yngre vuxna som kontaktpersoner.

Förutom skillnader mellan uppdragen togs likheter mellan stödformerna upp.
– Det främsta gemensamma kravet oavsett uppdrag är att man har tid för barnet eller tonåringen som man tar sig an, sa Marianne Hakegård.
De berättade att enskilda personer och familjer som tar sig an uppdrag ofta berättar hur meningsfullt det känns och vilken otrolig glädje det ger i gengäld. Detta intygade även paret Nissfolk och Maria Grahn flera gånger under kvällen.
Marianne Hakegård och Agneta Malmström berättade att när det gäller flyktingsituationen så är familjehem det mest akuta behovet. Längre fram förväntas behovet av kontaktfamiljer och kontaktpersoner att öka.

Kafékvällen avrundades med en frågestund och avslutades med att gästföreläsarna fick ge ett sista ord:

  • ”Om inte jag gör det, vem ska göra det då?” Maria Grahn
  • ”Tveka inte att höra av er till socialtjänsten, man behöver inte ha bestämt sig för ett uppdrag innan man hör av sig utan man kan göra det under tidens gång.” Marianne Hakegård och Agneta Malmström
  • ”Vänta inte tills ni känner er fullt kompetenta för ett uppdrag, för det känner man aldrig!” Roland och Eva Nissfolk.

Vill du veta mer?
Kontakta rekryteringsgruppen, Jönköpings kommun, tfn: 036 – 10 50 00
Ensamkommande flyktingbarn, Jönköpings kommun, tfn: 036-10 50 00
Mer information finns även på kommunens hemsida: www.jonkoping.se/dubehovs

Behovet av vuxna som kontaktpersoner/familjer och familjehem är stort i hela Sverige. Ta kontakt med din hemkommun så hjälper de dig vidare!