Här är oron som bortblåst

Vardagen rycks undan. Allt är annorlunda. Behandlingar gör ont och ingen kan svara på när det blir bra igen. Att vara liten och hamna på sjukhus kan vara skrämmande och svårt. Men det går att skingra oron. Med bubblor, ballonger och en och annan grön plyschdrake kommer man långt.  

Hon har färgsprakande glittrande skor, randiga knästrumpor, en knallröd näsa och en sexsträngad guitalele på ryggen. Och i den gula väskan förstås: såpbubblor.  

Hon säger att de är magiska. Inte bara för man kan samla dem på hög i sin hand eller för att de inte spricker när de tar i marken. Nej, utan faktiskt för att de kan bota oro.  

– Ja, bubblor är väldigt bra mot oro, det har jag märkt. Väldigt bra! 

Hon heter Plopp och hon är sjukhusclown, en av nio som verkar genom den ideella föreningen Kultursjukhuset och som stöttas av Erikshjälpen. Varje vecka möter hon och hennes clownkollegor barn med olika sjukdomar, under olika behandlingar och – men alla med det gemensamt att de går igenom något oerhört tufft. Bortryckta från sina sociala sammanhang och sin vardagstrygghet. Famlande i en främmande tillvaro bland nålstick, behandlingar och operationer.

Att tillsammans med en sjukhusclown då få lämna allvaret för en stund är väldigt betydelsefullt för många barn och även för barnens anhöriga. Sjukhusclownerna kan bli tillfälliga kompisar som underlättar i vardagen på sjukhuset. Flera studier har visat att stress och oro minskat hos såväl barn som föräldrar när sjukhusclownen varit på besök.  

”Bubblor är väldigt bra mot oro”

Skrattet och leken spelar en avgörande roll, samtidigt som Helen Frosthagen, som döljer sig bakom Plopps fasad, noga understryker att mötet alltid måste ske på barnens villkor.  

– Vi måste hela tiden vara lyhörda, känna av så att barnen är trygga. Leken är vår väg men det är inte alla som vill gå in i den. Men det är också det som är så fint, att ett möte med oss faktiskt är något de själva kan säga nej till. Det är så mycket på sjukhuset som de inte vill men måste göra, men här får barnen alltid ett val, säger hon.

Emma Tolf minns första mötet med clownerna i sjukhuskorridoren för tre år sedan. Tvååriga Natanael som klamrade sig fast vid hennes ben, clownerna som stannade på flera meters håll och sjöng och spelade lite.  

– De märkte direkt att han inte ville att de skulle komma närmare, de är verkligen helt fantastiska på att känna in varje barn. Våra barn tycker om dem mycket men de har aldrig varit sådana som kastat sig fram, säger Emma.  

Familjen Tolfs sjukhusresa började i februari 2016, när Natanael var två och storasyster Ester tre. 

– Nathanael gick från att vara pigg och glad på lördagen, till att vara lite febrig på söndagen och faktiskt döende på måndagen. Det konstaterades att han hade fått diabetes typ 1 och vi fick flytta in på barnavdelningen på länssjukhuset Ryhov i Jönköping, säger Emma.  

”Han var pigg på lördagen, febrig på söndagen och döende på måndagen”

Nio månader senare fick Ester samma diagnos och sedan dess präglas familjens tillvaro av en ständig oro och ständiga kontroller av barnens hälsotillstånd. På skoltid har de varsin resurs som hjälper till att hålla koll på blodsockermätare och insulinpump och om nätterna turas föräldrarna om att gå upp varje gång blodsockermätarna larmar.  

Varje infektion riskerar att sätta kroppens system ur balans och en helt vanlig förkylning eller magsjuka kan leda till att barnen behöver bli inlagda. Det har blivit otaliga sjukhusbesök. 

– När andra föräldrar funderar på vem som ska vara hemma och vabba, funderar vi på om vi ska ringa ambulans eller inte, säger pappa Tommy.  

Vi sitter runt ett litet bord, lillasyster Miriam klättrar i pappas knä. Natanael och Ester sitter lugnt med och lyssnar mest. Men så petar Ester till på mamma och säger tyst:  

– Jag mår dåligt.  

En snabb kontroll av blodsockermätaren visar att värdet är lågt och Emma tar vant fram några druvsocker-tabletter ur fickan. Ester tuggar och snart är blicken piggare igen.  

När sjukhusclownen Plopp gör entré en stund senare tar det inte lång tid förrän både Ester och Natanael vill välja vilket ballongdjur som ska blåsas upp och när de magiska såpbubblorna kommer fram är jakten i full gång.   

Plopp är rolig och brukar göra roliga grejer. Jag gillar såpbubblorna mest.”

– Plopp är rolig och brukar göra roliga grejer. Jag gillar såpbubblorna mest, säger Ester. 

Emma beskriver det som att sjukhusclownerna skapar en frizon, som går utanför sjukhusets normala regler. 

– När ens barn är inlagt mår man som förälder allt annat än bra själv. Ändå måste man hålla ihop. För att barnen ska klara alla gånger de sticker och sticker står man där med ett leende på läpparna och säger “åh, vad duktig du är älskling” när det enda man vill skrika är “stick i mig istället!”. Det blir som ett stort mörker inom en. När någon då knackar på ens dörr och kommer in och är lite skojig, då är det bara så otroligt skönt att få skratta, även för oss vuxna. När allt är normalt orkar man ju vara den där skojiga själv, men på sjukhuset orkar man inte vara rolig.  

 

 ”Att främja barns hälsa ligger Erikshjälpen varmt om hjärtat.”

Vardagen på sjukhus består ofta av många måsten, långa väntetider och rädslor. Och det var just i det sammanhanget som Erikshjälpens arbete startade i slutet av 1940-talet, med Erik Nilssons engagemang för sjuka barn.  

 Erik, som själv var blödarsjuk, visste av egen erfarenhet hur jobbigt det var att befinna sig på sjukhus under långa perioder och han började uppmuntra andra sjuka barn genom att skicka brev och små presenter. Att främja barns hälsa har sedan dess varit ett arbete som ligger Erikshjälpen varmt om hjärtat, säger Birgitta Johansson, chef för Erikshjälpens Sverigearbete.  

Kultursjukhusets verksamhet finansieras helt av sponsorer och Erikshjälpen har stöttat arbetet i flera år. Under förra året inleddes ett ännu tätare samarbete. 

 Sjuka barn kan bli glada barn använde Erik som motto när han skickade uppmuntrande presenter. I dag får barn oftast mycket leksaker och andra prylar och därför vill vi nu satsa mer på hälsostärkande kulturella aktiviteter och möten. Vi har genom åren tagit del av Kultursjukhusets arbete och vet vad det fått betyda när sjuka barn får vara glada barn om än för en stund mitt i det svåra, säger Birgitta Johansson.  

 

Foto: Anna Hållams