Erikshjälpens position till rapporten om romer

Den 1 februari överlämnade den nationella samordnaren för utsatta EU-medborgare sitt betänkande till regeringen. Erikshjälpens position i förhållande till denna rapport är följande:

Vi uppfattar att samordnaren genomgående har valt den strängare tolkningen av alla lagar och riktlinjer utan att se till den särskilda utsatthet som denna grupp befinner sig i, i sina hemländer och i Sverige. Vi skulle ha önskat att man tydligare hade tagit den ståndpunkt som man själv har uttryckt tidigare, värdighet här – utveckling där.

Det vill säga att vi har ett ansvar för att ha ett värdigt bemötande av utsatta människor som befinner sig i vårt land i vetskap om att deras hemsituation idag är så extremt svår. Samtidigt som vi behöver satsa de stora resurserna på att skapa en förändring vad gäller deras livssituation i hemländerna. Vi kan inte förbjuda fattigdom och så länge en hållbar förändring för alla i hemlandet inte har uppnåtts måste vi och övriga EU-länder möta dessa människor som tvingats lämna sitt land för att klara sin försörjning på ett respektfullt sätt. Viktigt att budskapet inte enbart upplevs som förbud och hot om att vi inte kan ta hand om dem.

Rapportens tydliga avrådan att ge pengar till tiggande EU-medborgare tycker vi är olycklig.

Rapportens tydliga avrådan att ge pengar till tiggande EU-medborgare tycker vi är olycklig. Detta är absolut inte det enda sättet att ge stöd till utsatta människor, och kanske inte heller det bästa. Men en mindre gest av vänlighet som uttrycks genom en gåva i muggen bör inte skuldbeläggas. Även om tiggeri aldrig kan vara den långsiktiga lösningen så kan den lilla inkomsten ändå för stunden ge möjlighet att köpa mat till en hungrig familj.

Även samordnarens avrådan till kommunerna att inte erbjuda skolgång till barn är felaktig i vårt perspektiv. Det är riktigt att frågan är komplex och att kommunerna inte kan sägas ha en skyldighet att erbjuda reguljär skolgång. Men vi anser att man i ljuset av barnkonventionen ändå bör göra allt man kan för att alla barn ska gå i skolan. Vi tror att Sveriges kommuner både vill och kan hitta lösningar som ger även den här gruppen barn en möjlighet att ta in livsviktig kunskap och förutsättningar för en positiv framtid. På samma sätt som man har gett möjlighet för papperslösa barn att gå i skolan.

Vi uppskattar rapportens positiva hållning till idéburna organisationers bidrag till att lösa situationen, både i Sverige och i EU-medborgarnas hemländer. Vi önskar att denna öppna dialog om samverkan och hur vi på olika sätt bidrar i arbetet ska fortsätta. Samtidigt är det viktigt att idéburna organisationers insatser inte blir ett alibi för att det offentliga släpper sitt övergripande ansvar för social trygghet och välfärd.