En dag som praktikant i Uganda

Varje dag promenerar jag och Elin i en halvtimme för att nå Child Restoration Outreach, CRO, rehabiliteringscentret för gatubarn i Masaka där vi gör vår praktik.

Boda boda-förarna (motorcykelförarna) hälsar glatt på oss när vi går förbi och några kommer till och med ihåg våra namn. Vi får ofta följe av flera av barnen som är på väg till centret under den sista biten. De flesta har sovit i containrar eller ”video halls” i staden.

Dagen på centret börjar med morgonandakt, där vi alla klappar i takt till psalmerna vi sjunger. Därefter får jag och Elin följa med personalen på så kallad ”street walk”, då vi beger oss ut i staden för att skapa kontakt med fler gatubarn och be dem komma till centret. Där de kan duscha och tvätta sina kläder, leka med andra barn, få frukost och varm lunch samt prata om och bearbeta sin vardag på gatan.

Lunchen består oftast av bönor och posho, en sorts mos gjord på majsmjöl. Ibland får jag och Elin hålla i lektionen på eftermiddagen och då har vi övningar kring barns rättigheter eller teamwork. Vi kallas ”auntie Maria” och ”auntie Elin” av barnen. Häromdagen fick barnen diskutera vilken rättighet de tycker är viktigast och de två vinnarna var tillgången till mat och vatten samt rätten till sjukvård. För att arbeta med teamwork lekte vi ”Knuten”, då alla blundar, går framåt och tar tag i två händer som man hittar. En mänsklig knut bildas och sen måste alla hjälpas åt för att knyta upp den och bilda en cirkel.

Det roligaste varje dag är självklart att umgås med barnen! Jag imponeras varje dag av deras glädje och förmåga att bara leka och vara barn trots den hårda vardag de möter på gatan.

Gästbloggare: Maria Svensson

På bilden: Vi leker knuten. Umar, William, Allan, Halima och Elin syns närmast i bild.
Foto: Maria Svensson