De fick stöd när pappa hamnade i fängelse

Vad säger man till barnen när pappa hamnar i fängelse? Vad säger man till förskolepersonalen? Anna och Jonas hade just fått sitt andra barn när Jonas greps och sedan dömdes till flera års fängelse. Anna blev inte erbjuden något stöd så hon sökte själv hjälp men möttes av okunskap och välvilliga nej – tills hon kom i kontakt med Solrosen.

Vi träffar Anna och Jonas i en större stad i Sverige. Det blåser ute och det har blåst en hel del även i Annas och Jonas familjeliv. När Anna och Jonas blev ett par hade Jonas lämnat sitt tidigare kriminella liv bakom sig. Men tre veckor efter att paret hade fått sitt andra barn gjorde sig det förflutna påmint. Jonas greps för ett brott han begått några år tidigare.
– Det krossade tanken om hur allt skulle bli. Jag kände att allt var katastrof, säger Jonas.

Jonas sattes i häkte och Anna var kvar på utsidan med tusen frågor.
– Jag var själv med ett spädbarn och en knappt tvååring som sprang runt och letade efter sin pappa. Jonas var min bästa vän och han var inte död, men det kändes nästan så eftersom jag inte hade någon kontakt med honom. Vad säger man till barnen? Vad ska jag säga till exempel när barnen ska skolas in på förskolan? Kommer barnen bli bjudna på kalas? Eller kommer de bli dömda för något deras pappa har gjort?

Annas föräldrar hjälpte till, men Anna kände att hon behövde mer hjälp och när hon inte blev erbjuden stöd från socialtjänsten gick hon till BVC. Där möttes hon av välvilja, men personalen sa att de aldrig tidigare hade varit i kontakt med en förälder i samma situation och att de därför inte kunde hjälpa henne. Hon fick istället tips om Solrosen.
– Jag visste inte om jag skulle orka öppna mig en gång till, berättar hon.

Vi har gråtit, skrattat och längtat tillsammans

Men Anna gick till Solrosen. Där fick hon stöd och råd och Solrosen besökte också Jonas i häktet. Jonas berättar att det var väldigt betydelsefullt att få prata med någon som haft direktkontakt med familjen och att få veta att Solrosen kunde stötta Anna.
– Att veta att hon fick någon typ av avlastning, det var en trygghet för mig. Det var en trygghet att veta att hon inte var helt ensam, säger Jonas.
Så småningom dömdes Jonas till flera års fängelse. Anna valde att berätta för barnen och för en förskolepedagog.
– Tipsen som Solrosen gav mig har hjälpt mycket. Jag ville inte ljuga för mina barn och säga att deras pappa jobbar någon annanstans, för då hade de kunnat tro att deras pappa valt bort dem. Barnen och jag har bearbetat känslor tillsammans. Vi har gråtit, skrattat och längtat tillsammans, räknat dagar och år.
– Solrosen blev också en frihetszon. Där behövde barnen inte förklara sig, de kunde vara sig själva, säger Anna.

Anna och barnen reste genom åren till olika anstalter för att hälsa på Jonas. Solrosen gav stöd för att besöken skulle bli så bra som möjligt, till exempel ordnade de så att Anna och barnen ibland kunde göra förlängda besök, från torsdag till söndag. Jonas berättar att det var oerhört betydelsefullt eftersom det gav honom chans att knyta an till barnen och för dem att knyta an till honom på ett helt annat sätt än vid några timmars besök.

– Sen efter fem år i fängelse kom jag ut och då satt rutinerna från fängelset som sten, säger Jonas.
Han var van vid ordning och reda, disciplin och bestämda tider. Att komma hem till två barn som sprang runt och kastade saker överallt utan att plocka undan blev en kulturkrock som familjen inte hade räknat med.
– Där kom Solrosen in igen, för att hjälpa oss hantera vardagen, berättar Jonas.
Rösten stockar sig när han tänker på vad som hade hänt om familjen inte fått stöd från Solrosen.
– Vi hade inte kunnat göra den här resan utan dem, säger han.

Solrosen drivs av Räddningsmissionen i samverkan med Erikshjälpen och erbjuder olika former av stöd, som samtalsgrupper för barn och tonåringar, enskilda samtal och uppsökande verksamhet på häkte och anstalt. Verksamhet utifrån Solrosmodellen finns i Göteborg, Borås, Jönköping och Umeå.

När en förälder frihetsberövas är det inte självklart att barn och andra anhöriga får något stöd av kommunen eller vården. Barnen bär ofta på många olika och ibland motstridiga känslor kring det som hänt. Skam, skuld, längtan, ilska och sorg. Det är viktigt att barnen får konkret, åldersanpassad information och möjlighet att prata om sina känslor.

En utvärdering av Solrosens verksamhet, som gjorts av FOU Väst, slår fast att det finns behov av myndighetsoberoende organisationer som erbjuder stöd till barn med frihetsberövade föräldrar. Samtidigt anser Erikshjälpen och Räddningsmissionen att myndigheterna måste göra mer och avsätta resurser för att tillgodose den här gruppen barns rättigheter.

Det bästa med Solrosen är att vi inte blivit “utskrivna” som man blir från allt annat

För Anna, Jonas och deras två barn har familjelivet stabiliserats. Nu har det gått några år sedan Jonas kom hem men familjen har fortsatt kontakt med Solrosen. Hos Solrosen känner barnen att de kan vara öppna om det som har hänt. I skolan är det annorlunda. Anna berättar om när ena barnet fick som uppgift att skriva ner sitt bästa minne från när barnet var litet. “Det bästa var när vi var och hälsade på pappa och var tillsammans alla fyra, som en hel familj. Men jag vill inte berätta för mina klasskompisar om det”, var barnets reaktion på uppgiften.

När barnen blir äldre kommer nya frågor och Anna och Jonas tycker att det är bra för dem att ha någon annan trygg vuxen att prata med.
– Det bästa med Solrosen är att vi inte blivit “utskrivna” som man blir från allt annat. Solrosen finns där, säger Anna.

Fotnot: Anna och Jonas heter egentligen något annat. Det är inte deras familj på bilderna.