Strömma – en återbrukad sommardröm

Folk sa att idén var dömd att misslyckas. Förvandla en obebodd gård till en turistmagnet?  Under sex somrar har Marina Evertsson bevisat dem fel. Strömma Farmlodge har etablerat sig som en egen liten värld på den halländska slätten. Men en sak ger hon kritikerna rätt i: det hade kunnat gå åt skogen. Om det inte funnits något som heter återbruk.  

Gruset knastrar under fötterna, solen skiner från en klarblå himmel och Marina Evertsson blommar ikapp med sin klänning. Hon brygger kaffe, häller upp i några udda muggar och slår sig ner vid ett av de många borden i boningshuset på gården. Lördagar från påsk och fram till mitten av november är det knökfullt i alla rum här på bottenvåningen, då serveras frukost till tonerna av Melodikrysset i de gamla radioapparaterna.

På övervåningen finns de fyra rum som går att hyra, alla uppkallade efter starka kvinnor som på något sätt gjort intryck på Marina. Ada, stålkvinnan som lät rita huset och som med sitt modeintresse tog flärden till Strömma, Signhild som lappade och lagade trasiga trosor i tvätten, Junis som alltid bjöd på sju sorters kakor – och så Astrid, med det största av hjärtan och den djupaste passion för att lösa Melodikrysset.     

– De känslorna jag får när jag tänker på de här kvinnorna, de känslorna vill jag förmedla med Strömma. Jag vill att det ska vara en plats där man saktar ner tempot och får ett lugn. En av de första gästerna när vi öppnade sommaren 2013 skrev att “det här kändes som min barndoms somrar”. Jag blev så glad, för det var precis så jag ville att det skulle kännas! 

För sju år sedan, 2012, jobbade Marina i en färgbutik. Älskade arbetet med färg och form men saknade utrymmet för egen kreativitet. Så hamnade hon med sambo och barn, som då var två till antalet, på ett charmigt bed & breakfast på Öland och polletten trillade ner: det är det här vi ska göra!  

– Det var nästan en religiös upplevelse. Vi bestämde oss i bilen på vägen hem. 

”Utan hållbarhet och återbruk hade Strömma aldrig funnits.”

Marinas sambo är bonde och den obebodda gården fanns redan i familjens ägo, men i byggnaderna hade tiden stått still sedan lång tid tillbaka.  

Under nio månader arbetade Marina 75 procent i färgbutiken samtidigt som gården genomgick en totalförvandling. I februari 2013 sa hon upp sig och till sommaren öppnade pensionatet. Året därpå invigdes kaféet i den gamla kvarnen.  

– Det var typ ingen som trodde på mig. Men alla som sa “lilla gumman” var min största motivation. Som de sura männen, som kom i släptåg med sina fruar och kom in och hånskrattade åt att vägen hit var så dålig. Till dem satte jag upp en skylt där det stod “Om livet inte är värre än en guppig grusväg”, då började de helt plötsligt skratta åt sig själva istället. 

För många kan nog blotta tanken på att bygga upp en verksamhet från ingenting kännas som en lång uppförsbacke, där det är lätt att krokna i stegen av tyngden från allt som behöver investeras i. Men inte om man heter Marina Evertsson och vågar tänka annorlunda. Nytt – fast gammalt.  

–  Hållbarhet har varit den stora frågan för mig när jag har byggt upp Strömma. Utan hållbarhet och återbruk hade Strömma aldrig funnits. Men genom att återbruka har jag kunnat vara smart och hitta lösningar som inte kostar särskilt mycket. Tagit tillvara på det jag har istället för att se vad jag inte har. 

”Alla som sa “lilla gumman” var min största motivation.”

Om en ny restaurangstol kostar runt två och ett halvt tusen kronor, fick Marina tio stolar för samma peng på loppis. Blommor efter säsong planterar hon i rostiga oljefat från den egna och andras gårdar och av plankor som låg instuvade i den gamla svinstian har hon gjort skyltar. I egna och vänners skrymslen och vrår har hon gått på skattjakt och även räddat porslin som annars skulle slängas.  

– Jag fattar inte vad folk slänger, det är helt obegripligt! Jag gillar att återbruka inte bara för att det är billigare och mer hållbart, utan också för att jag tycker att det är så mycket snyggare med gamla grejer. 

Hållbarhet för Marina är också aspekten att resa nära.

– Framför allt nu när det är så mycket snack om nackdelarna med att flyga. Att då kunna visa att vi faktiskt kan uppleva väldigt mycket på hemmaplan, det är något jag verkligen brinner för. 

–  Vi hade 1 700 gäster första sommaren och bakade allt i köket från 1939. 2015 byggde vi storkök i ladugården så att vi kunde baka där, öppnade inredningsbutik, anordnade tre bröllop och åtta konserter. 2016 fick vi barn så sommaren 2017 låg allt lite stilla, men förra sommaren öppnade vi vår köttbutik där vi säljer kött från min mans produktion och vi byggde en utomhusscen för konserterna. 40 säsongsanställda hade vi i somras.  

”Det jag gör, det gör jag med hjärtat.”

Orden forsar fram i ett ohejdat flöde, men så har ju också resan gått i raketfart – och den slutar knappast här. Till årets säsong har pensionatet fått en färgglad makeover och konserter med Markus Krunegård, Linnea Henriksson och Mustasch är bokade och klara.  

– Från början var det hipster-folket från Göteborg som var vår målgrupp. Nu har vi så många olika ben att stå på, som gör att vi drar väldigt många olika typer av människor. Hemligheten tror jag är att folk ser att det jag gör, det jag gör med hjärtat. Det är väldigt tydligt att jag inte gör det för att kränga pengar.  

Det här reportaget finns även publicerat i vår tidning nr 2 2019, som finns att hämta i alla våra second hand-butiker.