Johanna Bradford: ”Jag är uppvuxen med passionen för second hand”

Ett bockbord med sliten bordsskiva. Ett grönt kök med ett ännu grönare kakel. En blommig Josef Frank-soffa och ett gammalt vitrinskåp som sänt från himmelen. Hos inredningsbloggaren Johanna Bradford möter engelskt mys skandinavisk renhet. Och i familjens nya hem från sent 20-tal har passionen för second hand nu fått fritt spelrum.

Att säga att Johanna Bradford har långt till beslut vore en lögn. I maj gick flyttlasset från 70-talsvillan vid havet söder om Göteborg till hemstaden Borås och ett putsat hus anno 1929 – efter en beslutsväg på mindre en två veckor.
– Vi satte upp en ganska lång kravlista och bara några dagar efter att vi börjat fundera hittade vi det här huset. Vi ringde och bad om en förhandsvisning, la ett bud och fick det.
– Både min man Adam och jag är uppvuxna i Borås och hade nog aldrig tänkt att vi skulle flytta tillbaka. Men med två små barn saknade vi närheten till våra familjer och längtade efter ett enklare liv. Flera av våra närmsta vänner har också valt att flytta hem igen, vilket underlättade beslutet.

” Min pappa släpade runt mig på varenda loppis som liten.”

Den stundande flytten kickade igång ett second hand-intresse som för en tid, om inte varit dött så åtminstone, legat vilande.
– Jag är uppvuxen med passionen för second hand. I ett hem med en massa arvegods, på grund av att min mamma är den mest nostalgiska person som finns, och med en pappa som är besatt av att göra fynd och som därför släpade runt mig på varenda loppis som liten. Samtidigt är jag väldigt bra på att anpassa min stil efter de förutsättningar som finns runtomkring, så i vårt 70-talshus fick passionen vara vilande ett tag, för det där huset klarade liksom inte att ta hur mycket gammalt som helst. Men nu, när vi har ett stort äldre hus att inreda, har passionen fått blomma ut ordentligt.
Stilmässigt då, vilket är mest du?  
– I min själ är det helt klart det här. 20-tal och tidigt 30-tal är mitt absoluta favoritårtionde. Det är inte pampiga sekelskiftesdetaljer men inte heller funkis, utan en mix däremellan som jag uppskattar väldigt mycket. När vi köpte huset var min första tanke: Äntligen ska få leva ut min stil på 200 kvadrat! Jag blev typ galen.

“Att bli typ galen” – i Johanna Bradfords värld betydde det i det här fallet att som nästintill besatt börja scanna av andrahandsmarknaden för möbler och inredningsdetaljer; från second hand-butiker, till begagnatsajter och nätauktioner. I rasande fart kom hon över favoritlampor från Svenskt Tenn, en soffa med mönster designat av Josef Frank, en antik kelim-matta, sina drömmars soffbord och ett nytt, fast gammalt, bord till matsalen.

– Det är ett klassiskt bockbord, men det är ingen annan som kan köpa hem exakt det här bordet utan det är för mig och min familj att äta middag vid och skapa minnen kring. Bordsskivans patina är helt fantastisk. Och visst, barnen har redan hunnit göra märken när de suttit här och målat, men det gör inget, för det ska liksom leva.

”Tänk inte alltid att ska göra världens fynd. Klassiker kostar, även begagnat. Men det är värt det.”

Sina första sex år tillbringade Johanna Bradford i England, med en engelsk pappa och en svensk mamma. Hon konstaterar därför att hon alltid haft en “mysbrittisk” sida i sig. Älskar mönstrade tapeter, mustiga kulörer och att möblera för att optimera myset (tänk fåtöljer med tillhörande fotpallar framför en sprakande brasa).
–  Samtidigt som jag också gillar den skandinaviska renheten är jag nog lite mer vågad av mig i mina färgval. Den gröna färgen i köket tror jag till exempel inte att så många hade vågat välja. Mitt mål är att mitt hem ska vara en perfekt mix mellan ett brittiskt bed & breakfast och ett exklusivt hotell i en skandinavisk storstad.

”Kannor, porslin och vaser går jag aldrig förbi på loppis. Jag drömmer om att jag en dag ska hitta en Signe Persson-Melin-kanna.”

Johanna Bradford är känd för att flytta ofta och de bloggläsare som följt med sedan begynnelsen för tio år sedan har fått se henne göra varje hem till sitt – och i samband med det inte sällan skapa en ny trend.
– Jag är mest känd för mina kök. Innan, i de lägenheter vi bott i, bytte vi aldrig ut hela kök utan gjorde stora förändringar med ganska små medel; målade luckor, bytte handtag och satte nytt kakel. I lägenheten på Första Långgatan i Göteborg tapetserade vi med William Morris “Pimpernel”. Det köket fick enorm genomslagskraft i sociala medier och var lite det som startade William Morris-trenden.
Samma tapet sitter nu i hallen i familjens nya hem – för tredje gången.

”Jag vill inte att inredning ska kännas kortsiktigt.”

– Trots att den nu finns typ överallt har jag inte tröttnat på den, det är fortfarande den finaste tapet jag vet. Som en av Sveriges största inredningsbloggare hade det absolut trendigaste varit att välja en helt ny tapet som ingen sett. Men det struntar jag i, för jag tycker så mycket om den här.
Du säger till och med att du inte gillar trender? 
– Jag vill inte att inredning ska kännas kortsiktigt och tycker dessutom att trender mest sätter begränsande ramar och regler. Samtidigt är jag medveten om att jag ju i allra högsta grad är en del av dem, så det är någon slags hatkärlek.

”Jag älskar second hand för att det är bättre för miljön, bättre för plånboken och hundra gånger finare än nytt.”

Om trender inte är viktigt för dig, vad inspireras du av? 
– Jag inspireras av att uppleva miljöer, av platser där det levs ett liv på riktigt. Jag kan sitta och titta på gamla filmer med äkta miljöinredning och pausa så fort jag ser något vackert. Gamla konstnärshem som nu är museum inspirerar mig också jättemycket, de är så härligt oängsliga, säger Johanna och nämner bland annat Carl Larsson-gården i Sundborn.

– När jag besökte den gården och kom in i och såg Karins vävstol kände jag bara “åh, jag ska ha en vävstol hemma.” Tänk att väva sin egen matta!

Att kunna säga just det, ger status om något i dag, menar Johanna.
– Om det tidigare var trendigt att låta våra hem signalera lyx och flärd, är vår tid nu det som ger mest status att visa upp. Att ha tiden att väva sin egen matta, det är dagens statusmarkör! Det är som att vi söker oss tillbaka till rötterna, till det som verkligen betyder något. Långt borta ifrån de superlyxiga köken som ingen ändå hade tid att laga mat i.

Men du, stilmässigt är ju även du nu då tillbaka till rötterna – och också geografiskt. Innebär det att ni kommer att landa här?  
– Det vet man aldrig. Som sagt så avskyr jag ju ramar och regler… Jag älskar hemmet, så jag är alltid väl mån om att ha ett härligt hem, men för mig är det inte platsen som är det viktiga utan livet man fyller det med.

Foto: Anna Hållams