”Innan var det som att ingen brydde sig om oss eller vår framtid, inte ens vi själva. Med Framtidsverkstaden förändrar vi inte bara synen på vårt område, vi förändrar oss också som människor”, säger Petra Ivelic, en av ungdomarna i Erikshjälpen Framtidsverkstad.
Många bostadsområden i Sverige möter fördomar som förenklar bilden av dem och reducerar dem till att enbart vara något negativt. Det präglar de barn och ungdomar som växer upp här; oavsett om de känner igen sig i den utmålade bilden eller inte, är det som att den i sig riskerar att beröva dem på deras hopp, kreativitet och framtidstro.
– Innan var jag deppig, orkade inte göra någonting. Jag gick hem direkt efter skolan och höll mig på mitt rum. Jag var ofta arg, säger 15-åriga Petra Ivelic.
Hon har bott på området Adolfsberg, Helsingborg, i fem år. Hon gillar att bo här; tycker om människorna, att det är nära till skola och affär. Men det är först sedan Erikshjälpen Framtidsverkstad kom hit, som hon börjat känna en stolthet över sitt område och en lust att vara med och utveckla det.
Stötta barns rätt till en meningsfull fritid
Genom olika aktiviteter jobbar Erikshjälpen Framtidsverkstad för att ta tillvara och lyfta fram det driv och den talang som finns bland barn och unga, inte bara på Adolfsberg utan också i Ekön, Motala, och i Gränby, Uppsala – och fler orter är på gång. Genom Framtidsverkstäderna skapas plattformar från vilka barn och unga kan göra sina röster hörda gentemot allmänhet och beslutsfattande personer, och också forum som stärker gemenskapen och möjliggör en meningsfull fritid.
– Jag är på Framtidsverkstaden varje vecka. Pratar och diskuterar om allt; samhället, hur det är i skolan. I början, när mina kompisar ville ha med mig på musikworkshop, var jag misstänksam. Jag tyckte att det lät hundra procent tråkigt. Men till slut bestämde jag mig för att testa och upptäckte att det var roligt! Sedan började jag komma hit och bara vara här. Jag gillar verkligen att komma hit, säger Petra och fortsätter:
– Jag är en annan person i dag. Umgås mycket mer med mina klasskamrater, vågar ta plats och säga vad jag tycker. I stället för att inte göra någonting, har vi börjat bry oss om framtiden.
