Publicerad den 21 jan, 2013

Upplevelser från Daldeldhura i Nepal

Skandinaviska Läkarbanken har börjat samarbeta med ett sjukhus i Dadeldhura i Nepal, ett mycket fattigt och isolerat område uppe i Himalayas, i västra delen av landet där det är stor brist på sjukvård. Sjukhuset drives av HDCS som är en nepalesisk organisation som driver sjukhus och andra hälsofaciliteter. Organisationen arbetar utifrån en kristen grund. Birger Bylander, ortoped, har varit i Nepal för att arbeta där som frivillig i sex veckor. Så här skriver han om sina första vecka i landet:


Väl i Kathmandu blir vi omhändertagna av HDCS representant som tar oss till ett litet guesthouse i Bethania-stiftelsens regi. Efter en kall natt transporteras vi för intervju hos Medical Council och efter en stunds väntan i portgången öppnas slutligen dörren in till konferensrummet, där två herrar sitter vid kortändan och mumlar artigheter. Sedan stämplar de sitt godkännande att få verka som ortoped i sex veckor i Nepal.

Följande dag åker vi mot inrikesflygplatsen och efter kaotiska timmars väntande får vi besked om att flyget är inställt. Plötsligt sitter vi i stället på en buss. Det innebär arton timmars nattligt skakande med dånande nepalesisk musik i högtalare och en videoskärm med gråtande kvinnoröster och förunderliga scener ur indisk-nepalesiska filmer. Morgonen kommer och i Attanya väntande liten Toyota som i vådligt tempo tar oss på slingrande serpentinvägar upp till Dadeldhura och sjukhuset med sin ofattbart vackra vy ut över Himalaya.

Där checkar vi in på ett guesthouse. Nätterna i Dadeldhura är kalla, men på dagarna värmer solen. Människorna vi möter är varma och glada, trots att de lever fattigt under mycket knappa omständigheter. Det är svårt att greppa, än svårare att förstå.

Under veckan som kommer får vi ta hand om många utmanande åkommor i stort som i smått. Istället för som, hos oss, de vanliga höftfrakturerna är det här vanligt med armbågsfrakturer hos barn som fallit och skadat sig. Spontana bölder och handskador är också vanligt, och brännskador som kommer inpackade med ägg. C-bågen kommer att användas flitigt, men bilddokumentationen med röntgenbilder är av lägre kvalitét än jag kunnat drömma om.

Våra kollegor har mycket skiftande bakgrund. Några centrala gestalter är allmänläkare från USA, med kristen tro och stort engagemang. Här verkar de med gediget kunnande och seriöst ansvarstagande. Varje dag inleder vi med en andaktsstund, sjunger psalmer på nepalesiska och läser bibelord. Dagarna är fulla av glädje och förtröstan, trots umbäranden och sorg som idag - med två förlossningar som båda slutade tragiskt då barnen inte gick att rädda.

Dessutom kommer ett barn tillbaka mycket sjuk efter att sju dagar tidigare ha blivit förlöst på sjukhuset. Förlossningen var komplikationsfri, men det visar sig att det i byn finns en uråldrig sedvänja att blödande kvinnor inte får komma hem, utan hänvisas till en kall, avskilt liggande hydda. Barnet läggs i kuvös i ett dygn och kämpar för sitt liv men somnar in under natten. Jag känner stor sorg blandat med ilska över vanföreställningar som bygger på okunskap och rädsla. Jag mötte samma tradition när jag för många år sedan verkade i Afghanistan.