Publicerad den 8 mar, 2013

En trainees upplevelser

Efter en strapatsrik nattfärd från Kathmandu med buss och minibil nådde vi Dadeldhura efter totalt nästan 20 timmars skumpande. När vi kom hit visste vi i princip inte vad som skulle möta oss, men det blev vi snart varse.

Patienterna hopade sig redan den första arbetsdagen med bekymmer av olika slag.   Alla sorters patienter kommer hit till sjukhuset men det vi tar hand om är mycket trauman. Många har ramlat från träd och klippor och fått sår, frakturer och blödningar. Andra har t.ex. sårinfektioner, brännskador och varbölder.    

Eftersom mitt område på hemmaplan är allmänkirurgi engagerar jag mig i dessa fall även här. Jag klämmer på alla onda magar jag kommer åt och utför med glädje 'den lilla kirurgin' som man kallar det. Någon fast specialist inom kirurgi finns dock inte här just nu, så de som måste genomgå större operationer remitteras just nu till ett sjukhus som ligger 7 timmar bort.  

Hittills har vi arbetat alla dagar i veckan sedan vi kom hit. Tanken är att man ska vara ledig på lördagseftermiddagen, men det har alltid dykt upp något akut som behöver åtgärdas just precis då. Man börjar kl 09.00 med en morgonbön och sedan brukar vi gå med på den allmänna ronden som inkluderar alla sorters patienter. Efter det är det gott och blandat dagen lång med akutfall, operationer och annat som behöver åtgärdas.  

Under vår tid här har vi alltifrån början upplevt att vi velat bidra med vidareutbildning för våra yngre nepalesiska kolleger och de 'paramedics' som sköter akutarbetet. För mig som riktar mig mot kirurgi ligger akut traumaomhändertagande varmt om hjärtat, därför ordnade vi med ett föredrag där jag valde att prata om detta detta. Efteråt följde praktiska övningar som jag tror föll i god jord.   Ju längre tiden har gått desto mer har jag förstått att kulturen och religionen spelar en viktig roll för vården här. Vi har stött på flera fall där patienter behandlats med traditionell medicin först och sedan kommit till sjukhuset när det gått alldeles för långt. Ett annat problem är att vissa patienter inte äter något då de är inneliggande, eftersom man anser att mat som är lagad av någon annan är oren. Näring är ju väldigt viktigt vid exempelvis sårläkningsprocessen, därför är detta en stor utmaning.    

Att få åka som trainee känns som en oerhörd förmån, framförallt när man har en så erfaren och duktig handledare som Birger med sig. Det känns tryggt att få pröva sina vingar när man vet att man har en erfaren kollega att luta sig emot när det behövs. Genom jobbet lär jag mig mycket varje dag, samtidigt som jag försöker dela kunskap med andra kollegor i olika yrkeskategorier här på sjukhuset.    I övrigt så är Dadeldhura en fantastisk plats att vara på. Drygt 1800 meters höjd och utsikt över Himalaya är lika otroligt varje dag man går till jobbet  

Vi åker hem med flera nya intryck i bagaget, många lärdomar rent medicinskt men även kulturellt. Det svåraste har varit att acceptera att man inte kan göra allt här som man skulle kunna göra hemma för sina patienter och det lättaste har varit att lära sig att tycka om den här platsen. Det är inte svårt att ta Dadeldhura till sitt hjärta!